Motion till Kyrkomötet 2005:68 av Birgitta Josefson Hultgren Diakonernas ställning i Svenska kyrkan

Kyrkomötet Mot 2005:68

Förslag till kyrkomötesbeslut

1. Kyrkomötet beslutar att kyrkoordningen 34 kap. 1 § skall ha följande lydelse:

För varje församling skall det finnas anställd

1. en kyrkoherde,

2. minst det antal övriga präster (komministrar) som stiftsstyrelsen bestämmer

3. minst en kyrkomusiker som skall vara organist eller kantor

4. minst det antal diakoner som stiftsstyrelsen bestämmer

5. den personal i övrigt som behövs för verksamheten

2. Kyrkomötet beslutar att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att till Kyrkomötet 2006 ge underlag för beslut om ett introduktionsår för diakoner.

Motivering

I inledningsorden till sjunde avdelningen i kyrkoordningen står det: ”Präster och diakoner fullgör sina uppdrag i trohet mot avgivna vigningslöften och är i detta avseende underställda biskopen och domkapitlet.”

Genom beslutet om kyrkoordningen 1999 blev diakonatet reglerat som ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst. Det har nu gått några år och vi kan se tillbaka på vad som hänt när det gäller diakonernas situation.

Under några år hade diakoniinstitutionerna svårt att rekrytera sökande till utbildningarna. Utvecklingen med bl.a. diakonutbildning på distans har varit mycket positiv och utbildningar är på gång igen. Men vad händer sedan?

För att vigas till diakon krävs : 1. ha genomgått den utbildning och praktiska tjänstgöring som har fastställts av Kyrkostyrelsen och 2. skall tjänstgöra som diakon inom stiftet.

I flera stift har man ställts inför situationen att personer som genomgått utbildning och praktik inte har kunnat vigas eftersom man inte fått någon tjänst. Detta är en ohållbar situation att man genomgår en utbildning men sedan inte kan vigas – ”få sin examen”. Och om du inte är vigd är du inte heller behörig att söka någon tjänst.

Det är angeläget att snarast rätta till detta missförhållande. En mer rättvis ordning skulle uppnås om ett introduktionsår för nyvigda diakoner infördes. Det är viktigt att stiften tar ett större ansvar för dem som vigs till diakoner.

Behovet av diakonalt arbete har ökat under senare år och framtidsutsikten är att behovet kommer att öka ytterligare. Fler och fler äldre och sjuka vårdas i det egna hemmet. Det innebär nya krav på den diakonala verksamheten när den andliga vården inte kan knytas till institutioner. Trots detta kan församlingar säga nej till att anställa diakon om kyrkoherde och kyrkoråd inte anser att det finns behov av en diakon. En del församlingar väljer att anställa ytterligare en präst ”med diakonal inriktning” i stället. Detta är i längden ohållbart och därför bör även diakonerna få en självklar ställning i kyrkoordningens 34 kap. 1 §.

Arrie den 21 juli 2005

Birgitta Josefson Hultgren